International Center for the Study of Pyschiatry and Psychology
Home arrow News arrow Lilly is hiding negative information about Zyprexa.
Main Menu
Home
About ICSPP
Board of Directors
Mission Statement
Forum
News
Contact Us
Position Papers
Publications
Conferences
Drug Information
Places to Get Help-Links
World Opinion
Research
Newsletters
ICSPP Journal
Join ICSPP
Events
Login Form
Welcome, Guest. Please login or register.
Did you miss your activation email?
May 18, 2008, 06:32:59 AM
Username:

Password:

Stay logged in for:

Forgot your password?
Lilly is hiding negative information about Zyprexa. PDF Print E-mail

ALLIANCE FOR HUMAN RESEARCH PROTECTION (AHRP)
Promoting Openness, Full Disclosure, and Accountability
www.ahrp.org
FYI
From our colleague in Sweden:
A published interview with Dr. Curt Furberg,  Professor of Public Health
Sciences Wake Forest University Baptist Medical Center, and Chair, Steering
Committee, and Principal Investigator, of one of the most important studies
ever on Antihypertensive and Lipid-Lowering Treatment to Prevent Heart
Attack Trial (ALLHAT). The ALLHAT study  found that older cheaper treatments (diuretics) were far
superior to the new expensive calcium channel blocker (amlodipine) and an
ACE inhibitor (lisinopril).

The interview  was just published by the Swedish Academy of Pharmaceutical
Sciences (SAPS)). 
Headline: "Lilly is hiding negative information about Zyprexa."
Dr. Furberg has seen secret Eli Lilly documents about the antipsychotic
Zyprexa (olanzapine) in his capacity as an expert witness. He stated that
the most hazardous effects of Zyprexa are hidden from prescribing physicians
and the public.
The hidden evidence on Zyprexa's hazards are said to be "worse than all else
I have seen" -- worse than those revealed about Vioxx!
Of note, in contrast to the information from other antipsychotic drug
manufacturers, to date the FDA has refused to disclose the data on attempted
suicides in Zyprexa pre-marketing clinical trials----WHY?

Yet, a  New York Times editorial commended Eli Lilly for its "scrupulous"
disclosure of its clinical trial data!
[See: NYT Editorial Hiding the Data on Drug Trials Published: June 1, 2005
at: http://www.ahrp.org/infomail/05/06/09b.php ]
 A  partial translation of Dr. Furberg's interview provides insight as to
why Lilly agreed to a $690 million Zyprexa settlement (full text in Swedish
below):
- What I react on is that many persons believe this is only Merck and Vioxx.
But the only thing new is that we have got an open discussion in media after
the withdrawal. But in actual fact there are worse examples, for example
Zyprexa.
- The big problem is that the industry knows about adverse effects not
reported to the FDA, not to doctors, not to patients.
How do you know?
- I have been an expert witness in several court cases. Then all internal
documentation is revealed so that the witnesses can take part of it. It has
for example been court cases about cerivastatin (Lipobay), which disappeared
from the market, and Warner Lambert's diabetes drug troglitazon (Rezulin),
where internal documents early had shown that the drug had more adverse
effects than what all outside persons knew about.
Do you mean that Zyprexa can be the "next Vioxx"?
- Serious forms of diabetes and big weight gains have been reported. A court
case with Zyprexa was on its way and I became involved, had the opportunity
to take part of the information and talked to a lawyer. He, who had
experience from similar cases, told that "this is worse than all else I have
seen, there is no chance that the company can let this go to court, then
everything is made public. They have to settle the case."

Contact: Vera Hassner Sharav
212-595-8974
veracare@ahrp.org


http://www.lakemedelsvarlden.nu/article.asp?articleID=4095&articleCategoryID
=9&issueID=100
"Lilly döljer negativ information om Zyprexa"
Curt Furberg kräver större ärlighet från läkemedelsindustrin
 
Enligt Curt Furberg försvinner läkemedelsföretagens etiska tänkande så fort
ett läkemedel blir storsäljare - då har man inte råd att vara öppna med
negativa studieresultat och biverkningsrapporter. Företagen lovar också
rutinmässigt inför godkännanden att genomföra uppföljningsstudier - som
sedan sällan blir av.
 TEXT Nils Bergeå, t f chefredaktör <mailto:nils@lakemedelsvarlden.nu
 
ETIK Curt Furberg är västerbottningen som efter karriären som elitsimmare
blev disputerad medicinare, men ledsnade på en norrländsk läkartillvaro och
på 1970-talet begav sig över Atlanten.
Där blev han kvar, och de senaste decennierna har han som professor i
folkhälsovetenskap vid Wake Forest University, ledamot i rådgivande
FDA-kommittéer med mera, nått en aktningsvärd position i den amerikanska
läkemedelsdebatten, även om han inte älskas i alla läger.
Han har satt viktiga avtryck i den kliniska epidemiologin, i synnerhet på
hjärtkärlområdet där han bland annat lett den statligt finansierade
ALLHAT-studien av hypertoniläkemedel (se till exempel LMV 12/02). Men
framför allt har han profilerat sig som en orädd och frispråkig förkämpe för
hederlighet inom läkemedelsområdet. Läkemedelsvärlden träffade honom under
hans senaste besök i fäderneslandet.
Vilken inställning har du till läkemedelsindustrin idag?
- Jag är ingen motståndare till industrin, vi behöver verkligen en stark
läkemedelsindustri och jag stöder dem. Men det är inte acceptabelt att bete
sig så som man gjort vad gäller hemlighållande av data. Men det är viktigt
att framhålla att jag i grunden inte är någon industrifiende.
Hur ser du på säkerhetsdebatten efter Vioxx-indragningen och dess
konsekvenser?
- Jag ser det här som ett symtom på nåt mer djupgående när det gäller
industrins agerande. Det som blev fel kan som jag ser det inte regleras till
det bättre, det har att göra med förtroende. Vi måste få en öppen diskussion
om vad som händer när läkemedel används, om det positiva och om det
negativa. Vioxx-historien har exponerat att industrin inte släpper ut de
negativa nyheterna om sina läkemedel.
- Det jag reagerar på är att många tror att det här bara gäller Merck och
Vioxx. Men det enda nya här är att vi fått en öppen diskussion i media efter
indragningen. Men det finns i själva verket värre exempel, exempelvis
Zyprexa.
- Det stora problemet är att industrin känner till biverkningar som inte
rapporteras till FDA, inte till läkarkåren, inte till patienterna.
Hur vet du det?
- Jag har suttit som expertvittne i flera rättsfall. Då släpps all intern
dokumentation så att vittnena kan ta del av den. Det har bland annat gällt i
rättegångar om cerivastatin (Lipobay) som försvann från marknaden, och
Warner Lamberts diabetesmedel troglitazon (Rezulin), där interna dokument
tidigt visat att läkemedlen hade fler biverkningar än vad alla utomstående
visste.
Menar du att Zyprexa kan bli "nästa Vioxx"?
- Allvarliga former av diabetes och kraftig viktökning har rapporterats. Ett
rättsfall var på gång med Zyprexa och jag blev inkopplad, fick ta del av
information och talade med en advokat. Han, som var erfaren av liknande
fall, berättade att "det här är värre än allt annat jag sett, det finns
ingen chans att företaget kan låta det här gå till domstol, då offentliggörs
allting. De måste gå med på en uppgörelse i godo."
- Så blev det också. Man jobbar konsekvent med sådana uppgörelser i USA.
- Problemet är att företagen inte har råd att vara öppna när läkemedel
kommit ut på marknaden och säljer mycket. Man undanhåller data. Min
förhoppning är att företagen under trycket av böter, rättsfall och nya lagar
tvingas vara mer öppna.
- Det som är skrämmande är att så länge böterna är lägre än inkomsterna vill
man ha kvar ett läkemedel på marknaden. Med ett sådant resonemang ser man
inget människovärde.
- Så har åtminstone inte MSD resonerat. Man drog visserligen på
Vioxx-beslutet men när studien kom agerade man föredömligt på en gång. Man
hade viss intern dokumentation, och kanske borde man dragit in Vioxx
tidigare, men det är alltid lätt att säga i efterhand. Merck är alltså inte
på något sätt värre än de andra företagen, vilket man kan tro av debatten,
kanske till och med tvärtom.
Nye chefen för amerikanska industrilobbyn PhRMA har aviserat förändringar
och här hemma har Läkemedelsindustriföreningen anslagit en ny ton. Är det en
reell svängning vi ser?
- Enligt IMS så litar två tredjedelar av amerikanarna inte på
läkemedelsindustrin, kongressen litar inte på dem, medierna tror inte på
dem, läkarkåren är splittrad mellan de som är till salu och de som inte är
till salu. Jag tror att industrin börjar förstå att en ökad öppenhet krävs.
Det är spännande att följa den här debatten och själv ha en liten del i den.

- Jag har en känsla av att detta är ett problem som vi alla måste lösa
tillsammans, och industrin måste acceptera villkoren för den förändringen.
Akademiker, myndigheter, patienter och politiker måste komma överens om nya,
gemensamma spelregler.
Vissa hävdar att Vioxx inte borde dragits in eftersom hjärtproblemen bara
gäller långtidsanvändning. Hade det inte räckt med en så kallad black
box-varning?
- Black box har ingen effekt, det är en skenbar åtgärd utan någon som helst
effekt. Det enda positiva med black box är att det i praktiken hindrar
TV-reklam, man måste visa boxen i TV-rutan och det vill man inte. Så kallade
Dear Doctor-brev fungerar inte heller.
- I den FDA-kommitté där jag är verksam idag (Drug Safety and Risk
Management Advisory Committee, reds anm), driver vi istället frågan om Risk
Management i klinisk praxis. Det kan handla om att man varje gång man hämtar
ut celecoxib tvingas skriva under ett formulär där riskerna förklaras.
Får vi se mer av detta i framtiden?
- Ja, mer och mer. Men industrin vill inte. Det vore kul om de kunde
engagera sig i frågan och inte bara attackera förslagen. Man borde acceptera
att det måste finnas begränsningar i användningen och ta hänsyn till
patienterna.
- Om patienten är villig att ta en risk och skriver under på det, till
exempel vill ta Celebra under lång tid, är det också svårare att stämma
företaget sedan. Så här borde det finnas ett intresse från industrin, men
man vill idag hellre att inga begränsningar görs i användningen.
Hur blir det med marknadsföring direkt till konsumenterna (DTC) i USA?
- Kongressen debatterar frågan, många vill att man inte ska få marknadsföra
till konsumenter inom två år efter godkännandet. Men vissa advokater hävdar
att det inte går, freedom of speech och så vidare, men en frivillig
överenskommelse är kanske möjlig.
Borde man inte kunna kräva att industrin initierar långtidsstudier av sina
läkemedel åtminstone vid godkännandet?
- Idag sker alltid diskussioner kring säkerheten innan godkännandet i USA om
tänkbara problem vid till exempel långtidsanvändning. Om någon av experterna
kommer med ett ifrågasättande vet industrifolket exakt hur de ska svara.
"Bra fråga! Vi har också tänkt på det. Vi ska titta på det i en större
studie."
- Problemet är att sedan gör man inget! Idag har industrin gjort 1 200
sådana här utfästelser, och i 70 procent av fallen har ingen studie blivit
av. De kommer undan med det eftersom man inte sätter någon tidsgräns på sina
löften. Det här är en jätteskandal i USA.
Borde detta inte kunna regleras?
- Jo, ett nytt lagförslag som innebär att man måste sätta en tidsgräns på
sina löften om uppföljningsstudier är på väg. Har man inte gjort något när
den överenskomna tiden gått blir det böter, relaterat till försäljningen av
läkemedlet. Och för varje månad blir det sedan högre böter.
- Förslaget har tagits fram av en senatskommitté men så kallade "turf
issues", revirfrågor inom senaten, har gjort att det dragit ut på tiden.
Hur betraktas Curt Furberg i USA?
- Bilden beror på vem du frågar. Jag är inte till salu. När jag håller
föredrag och tycker till kommer alltid vissa fram efteråt och säger något i
stil med "Curt, det där var fantastiskt bra". Det är tunga namn som jag
respekterar. Vissa sitter i mitten och tycker inget särskilt. Sedan finns
alltid personer som går upp till mikrofonen och säger något i stil med
"Doktor Furberg... det här tror vi inte på". Det är de som förmodligen är
köpta. Det lustiga är att var jag än åker i världen och talar, så får jag
exakt samma typ av motfrågor. Det är slående. Frågorna är planterade av
industrin.
Är du känslig för kritik?
- Utan tvekan var jag mer känslig i början, nu har jag blivit mer hårdhudad.
Nya Zeelands premiärminister sa en gång att "my back is so scarred, so noone
can stab me", men riktigt så långt har det väl inte gått med mig. Tar jag
ställning för patienterna, för att läkemedlen ska bli säkrare, effektivare
och billigare, sover jag väldigt fint om nätterna.
- Jag ser gärna det positiva nu, såväl kongressen som media och vanligt folk
vill ha bättre ordning på industrin. Jag har kommit till ett stadium där jag
sitter säkert, jag behöver inte stöd från industrin, jag har ventiler för
mina ståndpunkter, jag är inte tystad. En reporter i veckan ringer mig, ofta
New York Times och Wall Street Journal, de vet att de får en ärlig
uppfattning från mig.
Har du någon särskild värdegrund eller övertygelse som driver dig?
- Det kommer hemifrån, mina föräldrar, och har med sanning att göra. Den som
inte talar sanning har jag väldigt svårt att acceptera. Vad det än är.
Sanning får man inte kompromissa med.
- Sedan kom läkaryrket som innebär ett åtagande mot patienten. Med åren har
jag insett att läkare också har skyldigheter mot samhället. Detta betonas
inte tillräckligt i medicinarutbildningen. Vi har ett ansvar att skära ned
på slöseriet. Uppskattningsvis 25-30 procent av sjukvårdsutgifterna kan
karaktäriseras som slöseri.
Hur ser du i efterhand på debatten kring ALLHAT-studien, där du blev
angripen av bland andra Björn Dahllöf?
- Björn Dahllöf har satt sig i en sits där han driver prövningar åt
industrin, talar vänligt om industrin och har blivit något av en talesman
för industrin. I frågan om ALLHAT gick han väl långt. Attackerna bottnar i
att man aldrig trodde att ett generiskt diuretikum skulle kunna vara bättre
än de nya, dyrare medlen. Från första dagen började man diskutera och
kritisera resultaten.
- Problemet nu är att industrin köpt in sig i ALLHAT, engagerat kollegor som
är till salu, som inte gör någon större affär av att diuretika var bäst. Men
vi behöver ändå fler studier av ALLHAT:s karaktär och dessutom behövs bättre
marknadsföring av resultaten om de går emot industrin. Akademiker gör
traditionellt inte detta och är inte alltid bra på det, vår roll avslutas ju
i regel med publikationen av artikeln.
I Sverige har industrin och landstingen tecknat ett etikavtal (se till
exempel LMV 5/05). Hur ser du på det? Är detta en modell som kan vinna
terräng internationellt?
- Det är en beundransvärd idé, men jag har svårt att tro att det ändrar
industrins beteende. När jag ser resultat som visar att det fungerar kommer
jag att vara en talesman för systemet. Men initialt är jag kritisk. Det enda
språk som industrin förstår är pengar.
- Människoliv och sjukdom är svårt att kombinera med pengar. Jag har inga
problem om någon blir lurad att köpa en bil alldeles för dyrt, då får man
skylla sig själv. Men när det gäller läkemedel måste man kräva en större
ärlighet.

FAIR USE NOTICE: This may contain copyrighted (© ) material the use of which
has not always been specifically authorized by the copyright owner. Such
material is made available for educational purposes, to advance
understanding of human rights, democracy, scientific, moral, ethical, and
social justice issues, etc. It is believed that this constitutes a 'fair
use' of any such copyrighted material as provided for in Title 17 U.S.C.
section 107 of the US Copyright Law. This material is distributed without
profit.

 
< Prev   Next >